'

Jag vet att jag inte ägnat särskillt mycket tid åt min lilla blogg på senaste, men har varken haft lust eller tid till det. Men idag när jag nu sitter här ensam i lägenheten och funderar lite så blev jag plötsligt sugen på att skriva av mig och låta mina tankar bli till ord. Samtidigt vet jag faktiskt inte hur jag ska beskriva dem "på rätt sätt". Tusen tankar virvlar i huvudet på mig iaf, det är en sak som är säker. Och jag har två sätt att se på dem. Det ena är ett erkännande, och det andra är samvete. Det handlar om hur vi är så himmla duktiga på att dömma varandra, överanalysera hur andra för sig, och framför allt, vad deras baktanke med allt är. Herregud. Om någon, vilket jag säkert tror någon gjort, skulle "analysera" och döma mig skulle det verkligen inte kännas rättvist. Just därför, hatar jag att lyssna på någon som bara ser svart på vitt, och dömmer direkt, och inte kan se en annan sida av saken mer än allt det negeativa, OCH som dessutom måste göra något åt det, som om allt handlar om att hata eller älska. Förresten, jag ger upp nu. Det blev ett försök varjefall, och nu har jag skrivit av mig lite, sen om någon förstår vad jag menar eller inte kan kvitta.

Idag är det hursomhelst ms Rebecka "svä" Tungards dag, och sooom vi har väntat! Äntligen, säger jag bara! Haha. Så nu i eftermiddag ska vi, några tjejer, träffas på Torstens och skåla för Rebeckas första, helt lagliga, glas vin. Hon ska få en tattuering i födelsedagspresent av mig och Jonas, som även vi tänkte passa på att lägga oss under nålen snart. Jag har bestämt mig nu att det får bli en till, lite större på min rygg. Tror jag vet vad det ska bli också :) Nej, nu ska jag bekämpa ett diskberg, sen blir det tåget till Ähåla. Ciao!